Dag 2 på BETT 2014

Andra dagen på BETT arena inleddes med den lysande titeln Living, Learning and Laughing. Återigen på första parkett fick vi stifta en trevlig bekantskap med Richard Gerver som hade den sköna titeln Inspirational Head.

Richard Gerver, Inpirational Head.

Richard Gerver, Inpirational Head.

Han framhöll att en fara med ny teknik är att vi letar efter en silver bullet som ska lösa alla våra problem. Utbildning är enligt Gerver en serie mänskliga möten. Men han framhöll att tekniken har en mycket viktig roll inom utbildning. Ett exempel var en anekdot från ett föräldramöte om sin egen dotter där läraren berömde hur fantastisk hon var på att skriva uppsatser. Detta eftersom hon hade en förmåga att skildra saker utförligt och nyanserat (för att knyta an till vår läroplan). Richard visste att hans dotter tog hjälp av hela sitt sociala nätverk när hon skrev uppsatser och samlade input från världens olika hörn. Han menade att utnyttja tekniken och sitt sociala nätverk inte är fusk utan att samarbeta.

Presentationen innehöll också en redogörelse för en sju timmars flygresa tillsammans med Steve Wozniak, en av Apples grundare. Det som fastnade hos Richard Gerver ur mötet var att Steve sa ”At Apple we’ll never employ anyone that needs managing”. Gerver menar att skolan har för stor fokus på formella kvalifikationer istället för användbara färdigheter. Han uppmanade att man skulle ställa sig frågan ”Will this help my students self manage?” när man utvärderar ny teknik.

Gerver kritiserade också PISA och hetsen att titta på vad andra länder gör. Istället menade han att vi skulle hålla fast vid den egna visionen. Han framhöll också vikten av att minska gapet mellan skolan och yrkesvärlden.

Här finns en föreläsning av Gerver hos UR.

Stephen Heppell presenterar Big Data.

Stephen Heppell presenterar Big Data.

Vi satt sedan kvar inne på BETT arena i väntan på nästa talare som var statistikern Stephen Heppell. Trots titeln Big Data var det även i hans presentation mänsklig relation och interaktion som stod i fokus.

Han visade hur statistik och data kan omsättas i intressanta elevprojekt. Ett sådant var elever som mätte ljudnivåer på olika platser i skolan med hjälp av en decibelmätare i en iPad. Eleverna utvecklade sedan stolar som förde mindre oljud genom att sätta sönderklippta tennisbollar på fötterna. Även Heppell framhöll vikten av self management. Han visade på statistik ur senaste PISA mätningen som visar att intresset för science verkar sjunka i takt med att provresultaten.

Min anteckning.

Min anteckning.

Gällande Facebook och andra ”farliga” siter menade Heppell att vi måste ta in de i klassrummet och föregå som goda förebilder. Han gjorde liknelsen med att om vi vill lära eleverna simma skulle vi inte hålla dom borta från vatten i 16-år och sedan slänga i dom i havet.

En av dagens höjdpunkter var Learners Voice då sex stycken 12-åringar från Wapping High School äntrade scenen och visade sina erfarenheter av att använda teknik i undervisningen.

De är så kallade digital natives d v s de föddes med internet och datorer i hemmen till skillnad från oss digital imigrants. Läraren James Mutton beskrev sina elever som digitally dexterous students. De hade fått i uppgift att testa olika lösningar för att lösa samma uppgift. Slutsatsen från både eleverna och Mr. Mutton var att det inte finns en teknikpryl som löser alla problem utan att man måste ha ett system som innehåller olika lösningar. Läraren drog en parallell till transportsystem genom att visa hur många olika sätt publiken tagit sig till mässan på.

Eleverna från frågor av moderatorn Jon Briggs.

Eleverna får frågor av moderatorn Jon Briggs (som även är den brittiska rösten till Apples Siri).

”I Have to teach my mom how to setup websites properly” Yasin 12.

I en av de mindre arenorna besökte vi Measuring what matters – soft skills made visible. Sex stycken talare berättade sina erfarenheter om mätning. Moderatorn utlovade en het debatt men alla var väldigt överens om att man måste mäta mer än de formella kraven från läroplanen. Exempel på soft skills var kritiskt tänkande, kommunikationsförmåga, kreativitet och medborgarskap (moral och karaktär).

Margareth Cox framhöll att vi behöver utnyttja teknik till formativ bedömning. Flera framhöll också vikten av att mätningar också måste tillåta misslyckanden från eleverna. Paul Hutton gjorde om ordet fail till en förkortning:

FAIL = First Attempt In Learning.

Avslutningsvis lyssnade vi på representanter från The Prince’s Trust diskutera vikten av STEM (Science Technology Engineering and Mathematics) i utbildningen. Även här argumenterades det för öppna IT-system. De menade att eftersom varje företag nu måste vara ett digitalt företag måste varje ung person vara digitalt kunnig.

Jamie Butt som var en av de elever som gått i The Prince’s Trust utbildning talade om sin svåra skolgång och vikten av att lärare har en empatisk förmåga. Han framhöll också att vi måste skapa framgång i lärandet. Angående matematik drog han följande skämt:

We shouldn’t split the world into those who get maths and those who don’t. And if you don’t get it it will take you hours to work it out.

Han menade att vi måste leta rätt på de mjuka värdena i läroplanen. De argumenterade också att Art behövdes i förkortningen STEM för att addera kreativitet. Kanske får vi då den nya förkortningen STEAM.

Publiken lämnar arenan efter en givande dag.

Publiken lämnar arenan efter en givande dag.

Dag 1 på BETT 2014

22-25 januari besökte vi BETT (British Educational Training and Technology) i London.

Vi anlände London City Airport klockan 9 och hann precis fram i tid för att lyssna på Lucy Neale från DigitalMe berätta om att Mozilla Open Badges kan hjälpa oss att öka elevmotivation och belöna soft skills. Vikten av att öka motivationen var ett mantra från många talare under mässan. Soft skills var även det ett begrepp som var återkommande.

Länkar från presentationen: www.makewav.es, www.makebadg.es

Längst fram på BETT arena.

Längst fram på BETT arena.

Sedan bänkade vi oss på första parkett inför fyra dignitärers Big Ideas för utbildningens framtid. Presentationen inleddes av Xavier Prats Monné, mannen med världens längsta titel – Deputy Director General for Education at the European Commission. Ironiskt nog störde tekniken inledningen i form av krånglande mikrofoner. När det var löst framhöll han att det är svårt att förutse hur tekniken kan ändra förutsättningarna i framtiden. Han gjorde det med hjälp av en anekdot från New York 1898 där det största problemet för politikerna var hästskit på gatorna, ett problem som då ansågs olösligt. Bara några år senare existerade inte problemet eftersom bilar ersatt hästarna. Hans råd till skolan var:

”Find things that work and scale them up.”

Rektorn för Eton – Tony Little pratade, inte helt oväntat, om att det viktigaste vara att utveckla karaktär hos eleverna och att privatskolor var överlägsna de statliga.

Vic Goddard framför sin PPT.

Vic Goddard framför sin PPT.

Av de fyra talarna var Vic Goddard från Passmores Academy den stora behållningen. Han talade passionerat om vikten att ha en unconditional positive regard för eleverna. Vid anställning av nya lärare på Passmores visar de en PPT bild där ett av fotona är på flygledare. Vic menade att om de misslyckas på jobbet så dör människor och lärare måste ta sitt jobb på lika stort allvar.

Efter föreläsningen tog vi ett varv runt på mässan som var fullkomligt gigantisk. En spaning var att det var mycket färre smarta presentationstavlor än vad som visats på exempelvis SETT och att olika varianter av tablets var den dominerande teknikprylen.

Min oro att jag glömt engelsk adapter var obefogad.

Min oro att jag glömt engelsk adapter var obefogad.

Därefter innehöll dagen en guidad tur på Chelsea College of Art för att undersöka en kreativ lärmiljö. Det var mycket intressant att se hur utrymmet formades i en demokratisk process där eleverna förhandlade sinsemellan om hur det skulle användas. Alla rum var mycket flexibla i hur de kunde möbleras utifrån syfte. En kombination av gammal och ny teknik användes i alla avdelningar.

Gården på Chelsea College of ART.

Gården på Chelsea College of ART.

 

Rädslan att förlora

Jag har precis läst Daniel Kahnemans Tänka snabbt och långsamt. I den tar han upp fenomenet förlustaversion vilket innebär att vi har större benägenhet att engagera och ansträngs oss vid risk för förlust än vid chans till vinst.

Jag tror att det kan appliceras på skolan. Ett av exemplen Kahneman tar upp gäller professionella golfspelare som puttar bättre för par eftersom de riskerar en förlust (bogey) utifrån referenspunkten (som är par) än vad de gör för birdie då de har chans till vinst.

Med samma logik bör en elev prestera bättre vid risk för ett lägre resultat än referenspunkten. Vi bör därför ingjuta stort självförtroende i våra elever och ge dem en högt satt referenspunkt.

I vilket av följande scenarion skulle du plugga inför ett prov?

Läraren talar om att du i stort sett har ett B om du bara visar det på provet.

Läraren talar om att du ligger på C men har stor chans att få ett högre betyg på provet.

Med exemplet menar jag inte att vi ska ljuga för eleven om vilket betyg hen ligger på utan illustrera vad det innebär att få en högre referenspunkt.

Kanske att denna rädsla för förlust utifrån referenspunkten är en anledning att elever i skolor med höga medelbetyg presterar bra. Referenspunkten är högre där.

Förlustaversion kan också hjälpa oss förstå frånvaro. En av formuleringarna i boken är: ”Jaget är mer motiverat att undvika negativa självbilder än att bejaka goda” (Kahneman 2013, s. 337). Om lektionen riskerar att ge eleven en negativ självbild väljer hen att inte gå dit.

Sen att förvärva Värvet

Har börjat 2014 med att lyssna ikapp podcastserien Värvet. Nackdel med att vara sen är känslan att ha missat något. Fördel är att det finns massor att lyssna på.

Det har säkerligen skrivits mycket om Värvet. En egen tanke om vad som gör det bra är.

Programledaren Kristoffer Triumf inleder första avsnittet med att outa sina tillkortakommanden. Han är genomgående öppen med fel och brister vilket även gästerna är. Ebbot Lundberg går så långt att han ber att få ta om hela intervjun eftersom han inte tycker det blev bra. Petter berättar om låtar han inte tyckte blev bra. Samtidigt vågar gäster också vara stolta och nöjda med det de gjort bra. Kombinationen landar i en härlig ärlighet.

Gästerna vågar prata om klasstillhörighet, vilka förutsättningar de gett dem och hur det påverkat dem. Att lyfta klassfrågan kan förhoppningsvis i förlängningen motverka segregation.

Kristoffer frågar flera gäster vad de tjänar. I ett kapitalistiskt samhälle där pengar används som främsta incitament är det viktigt att vara öppen med förutsättningarna. Det blir mer solidariskt än att mörka sin inkomst.

Med avstamp i Värvet ska jag göra en podcastserie med mina elever.

E-sport i skolan

Jag har tittat en del på e-sport på SVT-play under senaste året och fascineras över i vilket rasande tempo sporten utvecklas till en storskalig publikupplevelse. En av mina projektarbeteselever gjorde också en dokumentärfilm om e-sport.

När vi senast hade en gemensam aktivitetsdag med skolan gick några elever istället till ett spelställe och lade upp en bild på datorskärmen med den tag vi uppmuntrat eleverna att använda under dagen på Instagram :-)

I Elza Dunkels bok Vad gör unga på nätet? citeras en engelsk lärare som säger ”Vi måste få fler tjejer att spela World of Warcraft”.

Datorspel kan utveckla en rad viktiga förmågor som språk, kommunikation, samarbete, logiskt tänkande, uthållighet , kreativitet m.fl. När man ser spelandet i SVTs inramning förstår man att det kommer att vara en ännu större del i framtidens samhälle.

Jag tror det är dags att vi ger eleverna ordentligt med resurser och utrymme för att vidareutveckla sitt intresse gemensamt i skolan istället för bara på närliggande kostsamma spelställen eller i hemmet. När många skolor nu går från datorsalar till bärbart borde en sal kunna få vara kvar och uppdateras av eleverna.

Pasi Sahlberg skriver i Lärdomar från den finska skolan att ”ungdoms- och idrottsföreningar spelar en viktig roll och erbjuder ungdomar möjlighet att delta i aktiviteter som stöder deras allmänna lärande och växande” (2012, s. 102)

#jobbdagboken

Ulf Malmros har ett fantastiskt Instagramkonto (@umalmros) där han dagligen skriver om arbetet med filmen ”Min Så Kallade Pappa” under taggen #filmdagboken. Han uttrycker sig otroligt positivt och engagerande.

Detta är en guldgruva för mig som är lärare i Film- och TV-produktion.

Tänk om fler yrkesverksamma kunde göra samma sak. Ta en bild och berätta vad de gör på jobbet då och då. Det skulle kunna bli en lysande möjlighet att föra eleven närmre yrkeslivet i en bekant kanal.

Mitt förslag är att vi alla uppmanar vänner att göra detta och tagga med #jobbdagboken.

Tack Ulf!

20130605-160321.jpg

Lär varandra fiska

20130602-212055.jpg

Vill här berätta om ett tillkortakommande och uppmana andra att inte göra samma misstag.

Jag har länge varit den som kan teknik. Det gör att man får hjälpa till mycket. Allt från att installera familj och vänners nyinköpta TV och stereo utrustning till datorfrågor på jobbet.

Oftast är det roligt men på olika arbetsplatser har det ibland gjort mig frustrerad på datorsupport eftersom jag kännt att jag gjort någon annans jobb.

Det har jag nu insett är helt fel.

Jag vill göra en liknelse med hur man ibland pratar om bistånd. Om du ger någon en fisk mättar du bara för stunden. Lär du någon att fiska mättar du för livet.

Vi som kan teknik måste lära andra att fiska. Ta glatt emot alla frågor erbjud hjälp och handledning som gör att personen är bättre rustad att lösa problemet själv nästa gång.

Lika viktigt är det att den som behöver hjälp inte tar emot fisk för att bli mätt för stunden. D v s låt inte någon annan lösa problemet utan se till att du får hjälp att lära dig fiska.

Mobilen – en livsviktig relation

Mobilen ett användbart verktyg i undervisningen men också en distraktion som hindrar relationen i klassrummet mellan elev – lärare och elev – klasskamrater.

Jag hör ibland lärare bagatellisera det eleven gör med mobilen – att de spelar eller surfar. Det gör de ibland men för många innebär mobilen livsviktiga relationer och en trygghet.

Jag har satt ihop denna Prezi för att visualisera att en mobil för in för relationer i klassrummet. Med det som utgångspunkt hoppas jag få igång en bra diskussion om hur mobilen bör användas för att visa respekt gentemot lärare och klasskamrater och ha en god relation i klassrummet.

Det var också ett bra tillfälle att testa göra en Prezi.

Tänker också att den här filmen om hur skräckfilmsregissörer löser mobilproblemet kan vara en rolig startnyckel.